Tritiums säkerhet

Tritiumprodukter som används för markering, nödbelysning, pekverktyg eller optiska hjälpmedel innehåller olika mängder tritium beroende på funktion och användningsområde. Men de har inga risker för användaren eller de som befinner sig i närheten av de i normala användning situationer.
Detta beror på både tritiums fysikaliska egenskaper och hur produkterna är utformade och kapslade.

Strålningstyp: Låg genomträngningsförmåga

Tritium är en betastrålande väteisotop med mycket låg energi (max 18,6 keV). Det innebär att:

• Strålningen inte kan tränga igenom huden.
• Ett tunt lager plast, papper eller luft räcker för att stoppa strålningen.

Tritium är endast relevant som strålningsrisk om det tas in i kroppen (inandning, intag).

Gasens fysik: Lätt, flyktig och stiger uppåt

Tritium i kommersiella produkter förekommer som tritiumgas (T₂ eller HT). Gasmolekylerna är extremt lätta – ännu lättare än vanlig luft. Om ett tritiumrör mot förmodan skulle skadas och gasen släpps ut:

• Sprids den snabbt i omgivningen.
• Stiger den snabbt uppåt i luften.
• Har den låg benägenhet att stanna nära marknivå där människor andas.

Detta minskar risken för att en människa i närheten skulle andas in någon mätbar mängd tritium ens vid en olycka.

Mekanisk säkerhet: Inneslutning och skydd

Tritium är inkapslat i hermetiskt förslutna mikroglasrör (så kallade tritium light sources, TLS) tillverkade av hållbart borsilikatglas. Dessa är i sin tur inbyggda i ett skyddshölje av slag- och stöttålig polykarbonatplast, tekniskt gummi eller likvärdiga polymermaterial.

Denna konstruktion ger mycket hög motståndskraft mot fall, vibrationer och slag, vilket gör att produkterna klarar tuff hantering och fältmiljö utan att tritium frigörs.

Produkter med denna tekniska utformning används även av militära styrkor, flygindustrin och i rymdteknik, där tillförlitlighet under extrema förhållanden är avgörande. Det understryker den mycket höga säkerhetsmarginal som dessa komponenter erbjuder även för civilt bruk.

Regulatoriska referenser och dosgränser

Internationella organisationer som IAEA och ICRP anger:

• Maximal årlig dos till allmänheten från artificiella strålkällor: 1 millisievert (mSv).

För att nå denna nivå behöver en person andas in mer än 55 GBq tritiumgas på en gång – en situation som inte realistiskt kan uppstå från enskilda tritiumprodukter, även om de förstörs.

För att uppnå en dos som kan ge skadliga effekter (>100 mSv) krävs över 5 000 GBq (5 TBq) inandad gas – alltså långt mer än vad som finns i flera fullstora nödskyltar, och endast om all gas inandas direkt, utan spridning eller ventilation.

Kortfattat

Tritiumprodukter, även de med högre aktivitetsnivå (upp till 800 GBq), är säkra att använda under normala och även extrema förhållanden, tack vare:

• Tritiums lågenergibeta-strålning, som inte tränger in i kroppen via huden.
• Hermetiskt inkapslade mikrorör med skydd mot utsläpp.
• Ytterligare yttre skydd i stöttålig polykarbonat eller gummi.
• Gasens lätthet och flyktighet, som gör att den snabbt försvinner uppåt vid ett eventuellt läckage.
• Beprövad teknik som används inom försvar, flyg och rymd.
• Mycket låg risk för hälsofarlig exponering, även vid skador.

Tritiumteknik är därför en tillförlitlig och långsiktigt säker lösning för självlysande komponenter i såväl civila som professionella miljöer.

nedan kan ni se även strålning mängden som man blir utsatt av en totalförstöring av en produkt jämför med vanliga situationer i vardagen.